För att kunna bibehålla katalysatorernas optimala verkningsgrad, eftersträvas ett idealiskt luft-bränsle-förhållande (Lambda = 1) för förbränningen.
För att bedöma avgassammansättningen används lambdasonden före katalysatorn (regleringssond).
Lambdasonderna mäter det resterande syret i avgasen och vidarebefordrar de aktuella spänningsvärdena till styrenheten. Där korrigeras, vid behov, blandningsförhållandet i motsvarande grad genom att insprutningstiderna förändras. Beroende på drifttillståndet eftersträvas även lambdavärden som är större eller mindre än Lambda=1. Om lambdasonen bortfaller sker styrningen från motorstyrenheten med ett fast programmerat ersättningsvärde.
Lambdasonden efter katalysatorn övervakar regleringssonden och katalysatorns funktion.
Lambdasondernas funktion övervakas. Fel på lambdasonderna, som t ex orsakats genom användning av blyat bränsle, identifieras av motorstyrenheten. Även sondsignalerna före katalysatorn kontrolleras mot signalerna efter katalysatorn. Med temperaturmodeller kontrolleras sondernas tillstånd.
Lambdasonderna både före och efter katalysatorn är hoppsonder som desamma som tidigare (hoppartade spänningsändringar vid Lambda = 1).
Eftersom en temperatur på ca 350 grader C krävs för lambdasondernas driftberedskap, värms alla lambdasonder upp. Denna uppvärmning aktiveras av motorstyrenheten. När motorn är kall, så är värmen inaktiv eftersom det befintliga kondensvattnet skulle förstöra en het sond genom termiska spänningar. Därför aktiveras lambdaregleringen först strax efter motorstarten. Sonden uppvärms först med reducerad värmeeffekt, för att inte belasta den genom termiska spänningar.