En motor skall under alla driftförhållanden arbeta korrekt och maximalt använda den tillförda energin. Därtill måste bränsle-/luftblandningen beredas optimalt. Endast då sker en god förbränning, som resulterar i förväntad motoreffekt. Dessutom kan man endast genom en god förbränning säkerställa, att utsläppen av skadliga ämnen håller sig innanför gränserna.
Via adaptionerna är det möjligt, att motorstyrenheten kan lära sig speciella värden på komponenter och utrustningsvarianter och därmed kunna utjämna vissa komponenttoleranser. Överskrider adaptionerna vissa gränser, tyder detta på ett fel.
Lambda-adaptionen jämnar ut blandningspåverkande komponenttoleranser och föråldringspåverkan.
Faktorer som exempelvis tjuvluft och bränsletryck verkar likaså på Lambda-adaptionen och utjämnas delvis genom denna.
Av dessa skäl kan inga exakta ingreppsgränser för fel anges.
Vid Lambda-adaptionen skiljer man mellan tomgångs- (tillägg) och dellast- (multiplikativt) blandningsadaption:
- Tomgångsadaptionen verkar under tomgång samt i området nära tomgången. I och med att motorvarvtalet tilltar, blir påverkan allt mindre (viktig faktor är exempelvis tjuvluft)
- Dellast-adaptionen verkar inom hela kurvområdet (viktig faktor är exempelvis bränsletrycket).
En bensinmotor kräver för driften ett speciellt luft-bränsle-förhållande (lambda). Det teoretiska luft-/bränsleförhållandet uppgår till 14,7 : 1.
De olika driftstatusarna (kallt, varmt, acceleration, osv) kräver dock en luft-/bränsleblandning, som avviker från idealvärdet. En korrigering av blandningen måste ske via olika anordningar.
Under fullastdrift är en fet blandning för förberedande av önskad effek nödvändig.
Är lambda < 1, föreligger luftfel. Luft-bränsle-blandningen är fet. Motorn når sin högsta effekt vid lambda = 0,85 - 0,95.
Är lambda > 1, föreligger luftöverskott. Luft-bränsle-blandningen är mager, härigenom reduceras bränsleförbrukningen och effekten.
Är lambda > 1,3, så är luft-/bränsleblandningen inte längre lätt att tända, motorn går inte längre och, arbetsgränsen är överskriden.
I praktiken har det visat sig lämpligt med en lambda på 0,9 - 1,1. Måste man driva motorn med lambda = 1, så krävs ett insprutningssystem med lambdareglering för blandningsberedning.
Det elektroniska insprutningssystemet mäter den från motorn insugna luften och omsätter mätvärdet till en elektrisk signal, som utvärderas av DME-styrenheten. Med ledning av den elektroniska signalen och andra parametrar beräknar styrenheten motorns bränslebehov. Styrenheten styr de elektromagnetiska insprutningsventilerna. Dessa sprutar bränslet intermittent framför cylindrarnas insugningsventiler.