Vevaxelgivaren registrerar vevaxelns position med hjälp av ett på vevaxeln fastskruvat givarhjul med olika ursparningar. Den arbetar i S54-motorn enligt en induktiv princip och är placerad på växellådssidan, alldeles intill segmenthjulet.
Den behövs för att låsa upp den fullsekventiella insprutningen (insprutning för varje cylinder enskilt optimalt i förhållande till tändningstidpunkten).
Via en permanent magnet i sensorn alstras ett magnetfält. I detta magnetfält sitter en ledare som genomströmmas av ström. I denna ledare uppstår lodrätt till strömmen och lodrätt till magnetfältet en elektrisk spänning, vilken är beroende av magnetfältets styrka. Genom det på sensorn förbiroterande vevaxelgivarhjulet med ursparningar förändras magnetfältet i sensorn. Via spänningen från sensorn kan givarhjulets kuggar och luckor identifieras.
Antalet kuggar mellan förekomsten av två gluggar övervakas kontinuerligt. Kamaxelgivarnas signaler jämförs även med vevaxelgivarens signal och dessa måste ligga inom föreskrivna gränser.
Av vevaxelsignalen kan man även få information om cylinderindividuella förbränningsmissar, eftersom övervakningen av förbränningsmissar baseras på vevaxelns periodiska acceleration. Denna acceleration är beroende av det drivande systemet. Om ingen acceleration sker vid en fastställd tidpunkt, kan en tändningsmiss vara orsaken, eftersom de i styrenheten lagrade jämngångsvärdena har överskridits.